Kolonialiseringen av Nigeria, del 1

Satellitbild på Nigerdeltat.

Nigeria är, likt de flesta av Afrikas länder, en produkt av 1800- och 1900-talets kolonialism där landgränser drogs utan hänsyn till tidigare kulturella, etniska eller religiösa fördelningar. Men medan vissa sammanhållna regioner styckades upp – som exempelvis Gambia och Senegal som jag tidigare skrivit om – är Nigeria ett resultat av det motsatta.

Det som idag är Nigeria var hem till några av Afrikas mest antika och framstående riken, bland många andra Nok och Kungadömet Benin som jag gjort inlägg om.

Under det transatlantiska slaveriet var Beninbukten, där Nigeria har sin kust, en av handels största centrum. Men när britterna förbjöd slavhandel år 1807 inleddes en jakt på att hitta nya intäkter i Västafrika.

Dittills hade den europeiska närvaron främst varit koncentrerad till hamnstäder och fort längs kusterna. Nu följde en kamp för att utforska och kartlägga kontinentens interiör.

I södra delarna av nuvarande Nigeria rinner den väldiga Nigerfloden ut i Atlanten via det stora Nigerdeltat. Att lyckas segla upp för floden sågs av européerna som en av nycklarna till att öppna upp Afrikas inre för handel.

Från 1830-talet gjordes flera brittiska expeditioner uppför floden med både handelsmän och kristna missionärer. Palmolja identifierades som en handelsvara med stor potential.

Palmolja hade tidigare mest använts i matlagning och till lampor, men 1800-talets europeiska industrialisering gjorde att det kom att användas för att smörja maskiner och tillverka tvål och ljus. Efterfrågan sköt i höjden. Så viktig blev palmoljan att deltat kom att kallas oljefloderna.

Jubo Jubogha (1821-1891), kung av stadsstaten Opobo, en storspelare inom palmoljehandeln. Han stängde brittiska handelsmän ute från handeln och exporterade olja till England på egen hand. När han vägrade gå med på Storbritanniens annekteringskrav greps han och sattes i exil i Västindien. Opobo kom att inkluderas i Nigeria.

Från 1840-talet började britterna i högre grad lägga sig i lokalpolitiken. Huruvida det huvudsakliga syftet var ekonomiska incitament, eller att förhindra det inhemska slaveriet som fortfarande praktiserades av vissa lokala kungadömen är fortfarande omdebatterat.

Brittiska soldater med stulna artefakter efter erövringen av Kungadömen Benin år 1897, ett av de territorier som kom att inkluderas i Nigeria.

Oavsett blev resultatet att Lagos annekterades och gjordes till en koloni år 1862. Efter Berlinkonferensen 1885 utlyste britterna ett mer omfattande protektorat över oljefloderna för att koppla starkare grepp om handeln och hålla europeiska konkurrenter borta.

Drottning Elizabeth II i Nigeria i januari 1956.

Genom erövringar eller köp av flera lokala riken och landområden expanderades detta område. När Storbritannien år 1900 slutligen inkorporerade alla territorier och utannonserade skapandet av Nigeria kom den nya massiva kolonin att inkludera miljontals människor, cirka 250 olika folkslag och 300 språk.

Det skulle skapa en serie inre motsättningar som på många sätt har präglat Nigeria sedan dess. Mer om det i nästa inlägg.

Läs mer: ”Nigeria turns 60: Can Africa's most populous nation remain united?” av BBC (1 oktober 2020), ”The Fortunes of Africa: A 5000-Year History of Wealth, Greed and Endeavor” av Martin Meredith (2014) & ”A History of Nigeria” av Toyin Falola (1999).