Fort Karlsborg – det svenska slavfortet, del 4

De amerikanska politikerna Nancy Pelosi och Ilhan Omar framför “The Door of No Return” på Fort Karlsborg i augusti 2019.

Den enda vägen för fångarna att lämna Fort Karlsborg hittas på borggården. Idag har den ersatts av ett par massiva trädörrar, men på Elmina Castle, ett annat slavfort ett par kilometer bort, ges en bättre bild av hur det såg ut när forten användes.

Elmina Castle.

Elmina präglas av samma skoningslösa fängelsehålor som Fort Karlsborg. Vägen ut hittas i anslutning till dessa katakomber.

När ett nytt slavskepp la ankare vid kusten samlades fångarna ihop. I kedjor och under vapenhot marscherades de sedan ut genom samma mörka gångar jag själv rörde mig i när jag besökte fortet 2014. Gångarna slutade i en smal springa. Genom den strömmade ljuset in och doften av hav bröt äntligen av mot den kvalmiga luft som dittills dominerat.

Elmina Castles “Door of No Return”.

Springan har konstruerats så smal för att bara en människa, om den vrider på kroppen, ska få plats åt gången. På så sätt kunde slavdrivarna förhindra en sista desperat massflykt ut i vågorna.

Den här typen av öppningar och dörrar återfinns på många slavfort längs den västafrikanska kusten och kallas oftast för ”The Door of No Return”. De markerar det sista fångarna fick se av sin kontinent. För på andra sidan väntade de stora slavskeppen som skulle ta dem till Amerika.

Läs mer: ”När Sverige upptäckte Afrika” av Lasse Berg (1997), ”Handelskompanier och kompanihandel – Svenska Afrikakompaniet 1649 – 1663 – En studie i feodal handel” av György Nováky (1990) och ”Den svenska slavhandelns fader” av Norrköpings-Tidningar (2014).