Stadsstaterna som regerade från Somalias stränder

En miniatyr av ett Beden-skepp. Det var dessa de somaliska handelsmännen använde för att transportera sina varor.

”Periplus of the Erythraean Sea” är en grekisk-romersk historisk skrift från antiken, som beskriver några av den tidens viktigaste handelsvägar. Författaren är okänd, men skriften tros ha publicerats mellan år 40 och år 60 efter vår tideräkning, och är en detaljerad förstapersonsskildring av de hamnar, städer och civilisationer som var del av handeln.

I skriften framträder bland annat dagens Somalia som en oerhört viktig region. Ända sedan det mytomspunna riket Punts glansdagar flera tusen år innan vår tideräkning fanns handelsorienterade kungadömen i området, och när ”Periplus of the Erythraean Sea” skrevs fanns flera självstyrande stadsstater längs den somaliska kusten.

Opone (nuvarande Ras Xaafuun) Mosylon (Bosaso), Malao (Berbera) och Sarapion (Mogadishu) hörde till de främsta och härifrån exporterades bland annat lyxprodukter som myrra, rökelse och elfenben ända till Egypten, Fenicien, Romarriket och nuvarande Iran, Indonesien och Malaysia.

Karta från 1609 över de hamnar som omnämns i ”Periplus of the Erythraean Sea".

Men den kanske största hemligheten till de somaliska stadsstaternas rikedomar var kanel. Européerna var övertygade om att kanel framställdes i Somalia och i ”Periplus of the Erythraean Sea" beskrivs regionen som producenten av den antika världens allra finaste kanel. I själva verket importerades kryddan från Indien och Kina, och såldes sedan vidare till Nordafrika och Europa till ett betydligt dyrare pris.

På medeltiden skulle flera av dessa stadsstater gå samman och forma en serie mäktig somaliska sultanat. Mer om det i ett framtida inlägg.

Läs mer: ”The Commerce Between the Roman Empire and India” av E.H. Warmington (1995) och ”The Periplus of the Erythraean Sea: Travel and Trade in the Indian Ocean by a Merchant of the First Century” av Wilfred Harvey Schoff (1912).