Nat Turner & det blodiga slavupproret, del 1

Trägravyr från 1831 föreställande Nat Turner och mannen som fångade honom.

Den 2 oktober år 1800 föddes en pojke kallad Nat in i slaveri i Virginia. Han tillbringade hela sitt liv på ett plantage i Southampton County och fick dagligen både bevittna och utsättas för den brutalitet som var förenad med en sådan tillvaro.

Nat beskrevs som djupt religiös och tillbringade den lilla ”fritiden” han hade med att läsa Bibeln och hålla baptistiska predikan för de andra slavarna. Hans tro sägs ha varit så stark att han, efter att ha rymt plantagen som 22-åring, ska ha återvänt efter att ha fått en uppenbarelse.

I slutet av 20-årsåldern intensifierades Nats visioner och han blev övertygad om att Gud hade gett honom ett heligt uppdrag. Han ansåg att det skulle krävas en våldsam revolution för att få vita amerikaner att inse slaveriets inhumana och hänsynslösa natur. I hemlighet planerade han en revolt och väntade på ytterligare ett tecken från Gud.

Han skulle få sitt tecken den 12 februari 1831 när en solförmörkelse skådades i Virginia. Nat ska ha tolkat det som en svart hand som sträckte sig mot solen. När han i augusti samma år såg ytterligare en solförmörkelse bestämde han sig för att inleda revolten.

Den 21 augusti samlades Nat och några av hans närmaste kompanjoner, även de slavar. De beväpnade sig med knivar, yxor och påkar, och rörde sig från hus till hus där de slog ihjäl alla vita boende. De diskriminerade inte, även kvinnor och barn dödades.

Snart hade revolten växt till att inkludera cirka 70 slavar, frigjorda svarta och så kallade ”free people of color”: mixade ättlingar till slavar och slavägare. De enda hemmen som skonades var några få tillhörande fattiga vita, eftersom Nat var av åsikten att de ”thought no better of themselves than they did of negroes”.

Det skulle dröja två dagar innan Virginias milis lyckades slå ned upproret. Under den tiden hade rebellerna hunnit invadera 15 hem och dödat runt 60 personer.

I två månader efter revolten lyckades Nat Turner, som han i tidningarna blev känd som, hålla sig gömd. Tills en dag när en vit bonde av en slump råkade på hans gömställe. Påföljderna för Nat och traktens svarta skulle bli ödesdigra. Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: ”The Confessions of Nat Turner, the Leader of the Late Insurrections in Southampton” av Thomas Ruffin Gray (1831), ”American Negro Slave Revolts” av Herbert Aptheker (1943) och ”Nat Turner: A Slave Rebellion in History and Memory” av Kenneth S. Greenberg (2003).