Mordet på Emmett Till, del 2
I förra inlägget nämnde jag att Roy Bryant och J.W. Milam, några månader efter att en jury frikänt dem, erkände att det faktiskt var de som mördade 14-åriga Emmett Till.
Bryant och Milam var skyddade av double jeopardy-regeln, som enkelt förklarat gör att du inte kan åtalas för samma brott du redan antingen dömts eller friats för.
Erkännandet skedde i Look Magazine 1956. Enligt Milam och Bryant var tanken att de bara skulle skrämma pojken, men när han under den tortyren vägrade vika ned sig beslöt dem sig för att mörda honom. Så här kommenterade J.W. Milam händelseförloppet:
”Well, what else could we do? He was hopeless. I'm no bully; I never hurt a n****r in my life. I like n*****s -- in their place -- I know how to work 'em. But I just decided it was time a few people got put on notice. As long as I live and can do anything about it, n*****s are gonna stay in their place. N*****s ain't gonna vote where I live. If they did, they'd control the government. They ain't gonna go to school with my kids. And when a n****r gets close to mentioning sex with a white woman, he's tired o' livin'. I'm likely to kill him. Me and my folks fought for this country, and we got some rights. I stood there in that shed and listened to that n****r throw that poison at me, and I just made up my mind. 'Chicago boy,' I said, 'I'm tired of 'em sending your kind down here to stir up trouble. Goddam you, I'm going to make an example of you -- just so everybody can know how me and my folks stand.’”
Intervjun fick inga rättsliga konsekvenser, men fick Milam och Bryant att bli utstötta. De flyttade runt i den amerikanska södern fram till deras död: Milam dog 1980, 61 år gammal, Bryant dog 1994, 63 år gammal.
Carolyn Bryant, vars påhittade anklagelser fick pojken lynchad, lever fortfarande. Inte heller hennes erkännande har lett till åtal, och hon har ännu inte bett Tills familj om ursäkt.
Läs mer: ”The Blood of Emmett Till” av Timothy Tyson (2017), och ”The Shocking Story of Approved Killing in Mississippi” av Look Magaine (1956).