Mary Seacole – Krimkrigets räddare i nöden, del 2

Efter att ha finansierat resan själv anlände Mary Seacole till Krimhalvöns Balaklava (nuvarande Sevastopol) i början på 1855 (se tidigare inlägg). Eftersom alla henne ansökningar om att få volontärarbeta på några av de sjukhus som tog emot Krimkrigets skadade beslöt hon sig för att göra sig nyttig på andra sätt.

Hon anställde några hjälpredor från en by i närheten och tillsammans samlade de in drivved, plåtbitar, fönsterramar och annat bråte, som användes för att uppföra en liten byggnad i närheten av de brittiska truppernas högkvarter.

I den byggnaden öppnade Seacole The British Hotel, där soldater och andra besökare kunde få mat, sova över och köpa allt från ”en nål till ett ankare”. Hon tog dessutom ofta med sig proviant till britternas läger, där hon även behandlade skadade soldater med den läkekonst hon lärt sig på Jamaica.

För detta blev hon en otroligt omtyckt person bland de stridande och de brittiska soldaterna refererade till henne som Moder Seacole.

Men i mars 1856 upphörde kriget och ett fredsavtal skrevs på. Soldaterna åkte hem. Plötsligt var Seacole kvar med en välutrustad affärsverksamhet men ingen att sälja sina varor till, samtidigt som hennes långivare krävde sina pengar tillbaka. Detta skulle bli början på en lång period av finansiella problem för Seacole.

Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: ”Wonderful Adventures of Mrs. Seacole in Many Lands” av Mary Seacole (1857) och "Mary Seacole: The Charismatic Black Nurse Who Cecame a Heroine of the Crimea" av Jane Robinson (2004).