Kolonialiseringen av Kongo & Kung Leopold II:s skräckvälde, del 3
En pappa som tittar på hans femåriga dotters avhuggna hand och fot – ett straff för att han inte uppfyllde gummikvoten. Jag har censurerat dem för att bilder på svart lidande delas alldeles för lättvindigt. För den som vill se de ocensurerade varianterna är de bara en googling bort.
Samtidigt som belgiska Kung Leopold II upprättade den privata kolonin Fristaten Kongo, skapade han Force Publique, en kolonial paramilitär armé. Väst- och centralafrikaner utgjorde fotsoldaterna och var under ledning av belgiska och andra europeiska officerare. Det var Force Publique som fick i uppdrag att se till att så många kongoleser som möjligt deltog i insamlandet av gummi, en process som bedrevs under slaveriliknande former.
De som vägrad delta piskades, ofta till döds. En annan taktik var att kidnappa barn eller partner till den som strejkade. Dessa hölls som gisslan tills dess att gummikvoten blev uppfylld. I flera fall våldtogs de kidnappade kvinnorna av soldater medan männen tvingades ut i djungeln för att samla gummi. Andra metoder inkluderade att de privata företag som hade ansvar för gummiproduktionen skickade ut sina vakter för att stjäla byars grödor och boskap, för att framtvinga svält. Ibland kunde hela byar brännas för att de inte samarbetade.
Missionär tillsammans med en kongolesisk bybo som fått sin hand avskuren.
Den ständiga jakten på att öka gummiindustrins vinningar gjorde att ofta ouppnåeliga mål sattes för tvångsarbetarna. Den som inte samlade in tillräckligt dödades eller fick sin ena hand avhuggen. Soldaterna som skar av händerna samlade dem i hinkar och presenterade dem senare för sin chef – både ett bevis på att straff utdelats och att dyrbar ammunition inte slösats i processen.
Avskurna händer kom med tiden att bli en egen valuta. I brist på uppfyllandet av en gummikvot kunde hinkar fyllda med händer fungera som ersättning och i vissa fall fick Force Publique-soldater bonusar baserat på hur många händer de visade upp.
Utländska missionärer, journalister och författare blev åskådare till övergreppen och deras vittnesmål bidrog till ramaskri i omvärlden. Leopold II erbjöd sig att genomföra reformer i sin koloni, men protesterna blev så stora att den belgiska staten år 1908 tog över kontrollen.
Det officiella dödsantalet är inte fastställt men de flesta siffror pekar på att 10-15 miljoner kongoleser dog under Leopold II:s välde, en dryg halvering av befolkningen. Samtidigt ledde gummiexporten till massiva rikedomar för kungen. Mer om det i nästa inlägg.
Läs mer: ”The River Congo: The Discovery, Exploration and Exploitation of the World's Most Dramatic Rivers” av Peter Forbath (1977), "The Scramble for Africa" av Thomas Pakenham (1991), "King Leopold's Ghost: A Story of Greed, Terror, and Heroism in Colonial Africa" av Adam Hochschild (1998), ”The Congo from Leopold to Kabila” av Georges Nzongola-Ntalaja (2002), ”How Europe Underdeveloped Africa” av Walter Rodney (1972).