En dokumentation av en tidig portugisisk slavräd

Staty föreställande Gomes Eanes de Zurara i Lissabon

I en av böckerna som fungerade som källa till förra inlägget, Gomes Eanes de Zuraras ”The Chronicle of Discovery and Conquest of Guinea” från år 1453, hittas ett av de tidigaste återgivna exemplen av det som senare skulle utvecklas till det transatlantiska slaveriet.

Karta från 1563, signerad den portugisiska kartografen Lázaro Luis. Slottet föreställer slavfortet São Jorge da Mina, idag känt som Ghanas Elmina Castle.

Portugals utforskande av Afrikas nordvästra kust resulterade inledningsvis i en småskalig handel med den lokala befolkningen. Men spontana slavräder, bland annat utförda av sjöfararen Nuno Tristão år 1441, avslöjade människohandelns stora potential. År 1444, under ledning av köpmannen Lançarote de Freitas, skickades därför sex karaveller till Arguinbukten i nuvarande Mauretanien med det uttryckliga syftet att förslava människor.

De attackerade små samhällen längs kusten som utgjordes av fattiga familjer av fiskare tillhörande det lokala imazighenfolket. De återvände till Lagos i södra Portugal med 235 fångar där en stor folksamling och Prins Henry själv mötte dem. Gomes Eanes de Zurara beskriver fångarna så här:

“Some kept their heads low and their faces bathed in tears, looking one upon another; others stood groaning very dolorously, looking up to the height of heaven, fixing their eyes upon it, crying out loudly, as if asking help of the Father of Nature”.

För att distribuera slavarna fördelades de i olika grupper.

“And then was it needful to part fathers from sons, husbands from wives, brothers from brothers. No respect was shewn either to friends or relation ... the sons, seeing their fathers in another, rose with great energy and rushed over to them; the mothers clasped their other children in their arms, and threw themselves flat on the ground with them; receiving blows with little pity for their own flesh”.

Mercado de Escravos i Lagos, Portugal. Byggd 1691 på platsen där den gamla slavmarknaden fanns. Fungerar sedan 2016 som ett museum.

Enligt Gomes Eanes de Zurara utgjordes de förslavade av både vita, mixade och svarta, vilket är intressant eftersom det understryker att ras ännu inte hade börjat spela den avgörande roll i slaveriet som det skulle göra några år senare.

Förutom ekonomisk vinning var det religiösa skäl som var den officiella anledningen till dessa inledande slavräder. Portugal utgav sig för att vilja konvertera ”hedningarna” till kristna och Prins Henry ansåg att de grymheter slavarna utsattes för i det här livet skulle vägas upp av att de fick inleda livet efter döden som frälsta kristna.

Läs mer: ”The Chronicle of Discovery and Conquest of Guinea” av Gomes Eanes de Zurara (1453, översatt till engelska av Charles Raymond Beazly och Edgar Prestage år 1896), "Prince Henry 'the Navigator': A Life" av Peter Russell (2000) och ”The Fortunes of Africa: A 5000-Year History of Wealth, Greed and Endeavor” av Martin Meredith (2014).