Den holländska kolonialiseringen av Sydafrika, del 1
År 1488 blev Portugal det första europeiska landet att runda Afrikas sydligaste punkt. När de ett decennium senare fann sjövägen till Indien skapades en lukrativ handelsrutt som skulle vara av stor vikt ända tills öppningen av Suezkanalen 1869.
Trots att portugiserna var de första européerna i det som idag är Sydafrika byggde de inga bosättningar där. De gjorde istället regelbundna stopp vid Taffelbukten, en havsvik, där de fyllde på sina vattenreservoarer och gjorde småhandel med den lokala KhoiKhoi-befolkningen.
Detta var en tradition som andra europeiska länder började ta efter under de kommande decennierna, och stoppet vid Taffelbukten blev en naturlig mellanlandning på vägen till Indien och Sydostasien.
Men 1647 gick det holländska fartyget Nieuw Haarlem på grund vid bukten. I ett år var besättningen strandad och överlevde genom att fiska, jaga och handla med KhoiKhoi-folket. Efter att ha lyckats återvända till Holland pratade de lyriskt om Taffelbuktens potential.
År 1652 skickade därför Nederländska ostindiska kompaniet en expedition till bukten. Besättningen, som var på under hundra man, byggde ett fort av lera och timmer – Fort de Goede Hoop – där de började gro grödor och syssla med djurhållning. De holländska skepp som la ankare vid kusten kunde alltså se fram emot att förses med färska råvaror.
Men snart började holländska bosättare expandera och lägga beslag på mark utanför fortet. Det skulle inte dröja länge innan konflikten var ett faktum. Mer i nästa inlägg.
Läs mer: ”The shipwreck that forever changed South Africa” av BBC (2020), "A History of South Africa" av Leonard Thompson (2014) och ”The Shaping of South African Society, 1652-1840” av Richard Elphick och Hermann Giliomee (2014).