Cabo Corso – Sveriges afrikanska koloni, del 2

I månader lobbar industrimagnaten Louis De Geer (se förra inlägget) för att under svensk flagg få använda sitt företag för att gå in i Guldkusten (nuvarande Ghana) och upprätta en koloni. Men det svenska ledarskapet är osäkra på om de kan lita på honom.

År 1646 har De Geer tröttnat på att vänta och skickar själv iväg ett handelsfartyg till den västafrikanska kusten. Där köps guld, elfenben och 260 afrikanska slavar. Fartygets nästa stopp blir i nuvarande Barbados där de överlevande slavarna, 150 till antalet, säljs i utbyte mot socker och tobak, exotiska lyxprodukter i 1600-talets Sverige.

När fartyget kommer tillbaka till Sverige år 1647 ses det som en otrolig framgång. Resan genererade stora vinster och ombord på fartyget fanns till och med fyra afrikanska slavar, som skänktes till rikskanslern Axel Oxenstierna. Plötsligt ser den svenska kronan potentialen i att ge sig in i triangelhandeln. Kristina, Sveriges drottning, ger De Geer tillåtelse att forma ett handelskompani under svensk flagg.

Kristina, som blev Sveriges drottning år 1634 och styrde landet år 1644-1655

I december år 1649 formas Svenska Afrikakompaniet. Louis De Geer står själv för majoriteten av finansieringen, även om många tongivande svenskar skänker legitimitet åt projektet genom att stödja det med sina namn.

En av De Geers viktigaste kompanjoner är Henrik Carloff, en tysk lycksökare som tidigare jobbat för holländska handelskompanier i Brasilien och Västafrika. Hans lokalkännedom och goda kontakter gör att Svenska Afrikakompaniet kommer överens med kungen av Efutu, ett område i nuvarande Ghana, om att få köpa loss mark.

I maj år 1650 är kontraktet påskrivet. Svenska Afrikakompaniet påbörjar bygget av en fästning som ska få namnet Fort Karlsborg, döpt efter den svenske tronarvingen och Drottning Kristinas efterträdare Karl X Gustav.

Ritning över Fort Karlsborg från år 1682.

Uppdraget är tydligt. Svenskt järn och koppar ska bytas mot afrikanska slavar. Afrikanska slavar mot socker, tobak och de andra lyxprodukter som den svenska eliten törstar efter.

Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: ”När Sverige upptäckte Afrika” av Lasse Berg (1997), ”Handelskompanier och kompanihandel – Svenska Afrikakompaniet 1649 – 1663 – En studie i feodal handel” av György Nováky (1990) och ”Den svenska slavhandelns fader” av Norrköpings-Tidningar (2014).