Cabo Corso – Sveriges afrikanska koloni, del 1

Karta över Guineabukten, från 1725.

I slutet på 1500-talet var den transatlantiska slavhandeln som portugiserna inlett fortfarande relativt småskalig och år 1600 hade ”bara” några hundra tusen förslavade afrikaner skeppats till Amerika (att jämföra med de miljontals som skulle skeppas under de kommande århundradena). Men för de andra europeiska stormakterna var det uppenbart att det fanns stora pengar att tjäna i Väst- och Centralafrika, och de kunde inte låta portugiserna vara ensamma om vinsterna.

En mängd europeiska nationer tävlade därför om att etablera sig längs Afrikas västra kust. Till skillnad från under den kommande kolonialtiden rörde det sig ännu inte om några större landområden, snarare handlade det om små handelsposter och fort som upprättades på mark som hyrts eller köpts av regionernas lokala ledare.

Trots att slaveriet existerade hade rasismen ännu inte utvecklats till den ideologi det kom att bli på 1700- och 1800-talet. Som ett resultat köpte européerna initialt marken på någorlunda jämna villkor – med tanke på att många av de afrikanska kungarna styrde över rätt mäktiga riken och att européerna var så få krävdes det att de afrikanska kungarna skulle ge sin tillåtelse för att de skulle kunna etablera sig (se förra inlägget).

Dessa små europeiska enklaver styrdes av kompanier, privata handelsföretag med nära band till Europas olika stater. Härifrån sköttes den lukrativa handeln med diverse lyxprodukter och, med åren, människor. Kanske går de att likna vid ambassader på sättet de samverkade med de afrikanska nationerna – innanför fortens och handelsstationernas murar var det kompanierna som styrde, utanför var det de lokala afrikanska kungarna.

År 1638 etablerades Sveriges första koloni, längs Delawarefloden i nuvarande USA. Några år senare, 1645, kom Louis De Geer, en vallonsk köpman och industrimagnat som flyttat till Sverige, på idén om att etablera en afrikansk koloni. Han hade siktet inställt på den så kallade Guldkusten – en kustremsa extremt rik på guld i nuvarande Ghana. Han sökte audiens hos drottning Kristina, med förhoppning om att upprätta kolonin under svensk flagg.

Fortsättning i nästa inlägg.

Läs mer: ”När Sverige upptäckte Afrika” av Lasse Berg (1997), ”Handelskompanier och kompanihandel – Svenska Afrikakompaniet 1649 – 1663 – En studie i feodal handel” av György Nováky (1990) och ”Den svenska slavhandelns fader” av Norrköpings-Tidningar (2014).