Angela Davis – aktivistisk ikon, del 4

Efter det blodiga gisslandramat i Marin County Courthouse flydde 26-åriga Angela Davis Kalifornien. Hon anklagades för att ha försett gärningsmännen med vapen och var övertygad om att hon inte skulle få en rättvis rättegång.

I två månader höll hon sig undan FBI. Till slut spårades hon till ett motell i New York. Hon greps den 13 augusti 1970. President Richard Nixon gratulerade underrättelsetjänsten till gripandet av ”den farliga terroristen Angela Davis”.

Alla var överens om att hon inte varit på plats under gisslandramat, men Kaliforniens lagar kring medhjälp till brott gjorde att hon ändå kunde åtalas för mord, kidnappning och planering av kuppen. Själv bedyrade hon sin oskuld.

Demonstration för Angela Davis i Essen, Västtyskland.

Intresset för fallet nådde snabbt massiva proportioner. Artister som John Lennon, Yoko Ono och Rolling Stones tillägnade låtar till henne och i USA och internationellt ordnades demonstrationer och pengainsamlingar.

Davis satt fängslad i 16 månader innan hennes borgen på 102 000 dollar (över 640 000 dollar med dagens inflation) betalades, efter en donation från den vita kommunisten och mjölkbonden Rodger McAfee.

Feministgruppen Dolle Mina demonstrerar för Angela Davis i Amsterdam.

Under rättegången hävdade åklagaren att Davis hjälpt till att planera gisslantagandet på grund av blind förälskelse för George Jackson. Davis försvar argumenterade å andra sidan att vissa av vapnen visserligen var registrerade i hennes namn, men att hon endast köpt dem för att försvara högkvarteret för Soledad Brothers Defense Committee, en grupp bildad för att väcka sympati för The Soledad Brothers fall.

Pin som uppmanar till frisläppandet av Angela Davis och alla politiska fångar.

Den 4 juni, efter 13 timmars överläggning, levererade juryn sitt beslut. Angela Davis frikändes på alla åtalspunkter. Det ansågs inte finnas tillräckliga bevis för att hon hade uppsåt eller kände till planerna som utmynnade i den våldsamma Marin County Courthouse-skottlossningen.

Efteråt kommenterade Howard Moore, Jr. en av Davis fyra advokater, domen för The New York Times journalist. Han sa att han aldrig tvivlade på att hon skulle bli frikänd, men medgav att den världsomspännande Free Angela-protesterna varit avgörande och menade att rättvisa måste skipas även för de oskyldigt fängslade som saknade PR-kampanjer.

Frikänd skulle Angela Davis skulle ägna en betydande del av hennes liv åt att synliggöra orättvisorna inom det amerikanska rättsväsendet. Mer i nästa inlägg!

Läs mer: "The Morning Breaks: The Trial of Angela Davis" av Bettina Aptheker (1975), ”F.B.I. Seizes Angela Davis in Motel Here” av The New York Times (14 oktober 1970), ”Search broadens for Angela Davis” av The Register-Guard (17 augusti 1970), "The Campaign to Free Angela Davis and Ruchell Magee" av The New York Times (27 juni 1971) "Feared unfair trial, Angela Davis says" av St. Louis Post-Dispatch (28 november 1971), "Miss Davis freed on $102,500 bail" av The New York Times (24 februari 1972), "Miss Davis's Benefactor" av The New York Times (25 februari 1972), ”Skyldig i sin frånvaro” av DN (6 april 1972), ”A shotgun that Miss Davis purchased is linked to the fatal shooting” av The New York Times (18 april 1972), ”Witnesses Dispute Testimony Linking Angela Davis to Shootings” av The New York Times (23 maj 1972), ”Angela Davis Acquitted on All Charges” av The New York Times (5 juni 1972).