Jack Johnson – världens första svarta tungviktsvärldsmästare, del 1

I slutet på 1800- och början på 1900-talet var proffsboxning en sport med semi-apartheid-regler i USA. Svarta och vita boxare fick möta varandra, men svarta fick inte tävla om världsmästartitlarna. Istället fick de tävla om en separat titel: World Colored Championship.

Jack Johnson föddes 1878 i Texas och började boxas som tonåring. Han steg snabbt i ranking och vann den svarta världsmästartiteln 1903. I flera år utmanade han den vita (och därmed officiella) världsmästaren, men han tilläts aldrig få gå en match om titeln. Men den 26 december 1908 fick han äntligen chansen, när den kanadensiske världsmästaren Tommy Burns gick med på att möta Johnson i en match i Australien.

Efter 14 ronder stoppades matchen och Jack Johnson utropades till vinnare – han blev därmed historiens första svarta tungviktsvärldsmästare . Inför matchen hade USA:s vita medier oroat sig för konsekvenserna den skulle få. The New York Times skrev bland annat: "If the black man wins, thousands and thousands of his ignorant brothers will misinterpret his victory as justifying claims to much more than mere physical equality with their white neighbors."

Jack Johnsons vinst skapade ilska i boxningsvärlden, allra mest i den amerikanska. Och omedelbart inleddes en desperat jakt på vita boxare som kunde utmana Johnson och vinna tillbaka titeln till den vita ”rasen”. Uttrycket ”The Great White Hope” myntades – ett smeknamn för varje vit boxare som stod på tur för att försöka ta titeln från Johnson.

En av de vita utmanarna hette James Jeffries. Han var en före detta världsmästare som, efter att Johnson slagit alla andra utmanare, lät sig övertalas att återvända till sporten för att försöka vinna tillbaka titeln.

Den 4 juli 1910 möttes de i vad medierna kallade för ”The Fight of the Century”. Men det gick lika dåligt för Jeffries som för de andra utmanarna. Johnson dominerade matchen från början till slut och i en intervju efteråt erkände Jeffries att Johnson var den bättre mannen: "I could never have whipped Johnson at my best", sa han. "I couldn't have hit him. No, I couldn't have reached him in 1,000 years."

Men om Jeffries själv tog sin förlust med heder, tog delar av det vita USA Johnsons vinst sämre. Runtom i landet drog vita förödmjukade män ut på gatorna. Och i många av dessa städer stötte de ihop med svarta, som såg Johnsons vinst som en seger för dem själva. Detta resulterade i våldsamma upplopp i omkring 50 amerikanska städer fördelat över 25 stater. Hundratals skadades och runt 20 människor dödades.

Det blev uppenbart att betydelsen av Johnsons vinst sträckte sig bortom sporten. Han hade blivit USA:s mest hatade man. Och under de kommande åren var det inte bara andra boxare utan också politiker som skulle försöka golva honom.

Fortsättning i nästa inlägg.