Gustav III:s mörkande av den svenska slavhandeln

Gustav III, kung av Sverige från 1771 till 1792. Tavlan är gjord av den svenska konstnären Lorens Pasch den yngre år 1777.

Jag har tidigare skrivit om den svenska oviljan att kännas vid de mindre smickrande delarna av vår historia. En intressant detalj som framkommer i källmaterialet till mina inlägg om Sveriges kolonialisering av Saint-Barthélemy är att denna ovilja verkade existera samtidigt som slaveriet där pågick.

Dåtidens svenska tidningar skrev ibland om det transatlantiska slaveriet, men nästan alltid med fokus på andra länders agerade. Likaså omnämndes det framväxande internationella slaverimotståndet, men det sattes inte i kontexten att Sverige själv ägde en slavkoloni.

I den engelska slaverimotståndaren Thomas Clarksons bok från 1808, ”The History of the Rise, Progress And Accomplishment of the Abolition of the Slave-trade by the British Parliament”, beskriver han ett problem som slaverimotståndarna förutsåg. Även om de skulle lyckas driva igenom ett brittiskt slaveriförbud var de oroade för att andra länder skulle ta vid, och att slaveriet därför skulle fortsätta under annan flagg.

Mot den bakgrunden gav de den svenska forskaren och abolitionisten Anders Sparrman i uppdrag att förse svenska Kung Gustav III med en samling engelska böcker om slaveriet i ett försök att övertyga honom om att förhindra svenskar att delta i handeln.

Enligt Clarkson svarade kungen att han hade ärvt Saint-Barthélemy och att den redan var bebodd av afrikanska slavar. Kungen sa också att han var medveten om deras hårda situation men att inga svenskar, så vitt han visste, var inblandade i handeln. Han lovade att även i fortsättningen göra allt i sin makt för att svenska handelsmän skulle hålla sig obefläckade.

Tavla föreställande gata i Gustavia, Saint Barthélemys huvudstad. Av svenska konstnären Anton Molander och hittas i Sjöhistoriska museets arkiv.

Problemet med denna korrespondens är att den svenska kungen visst var medveten om den svenska inblandningen. Det var ju Gustav III och hans kungliga råd som flera år tidigare, via ett privilegiebrev, godkände skapandet av Svenska Västindiska Kompaniet, som skötte den karibiska handeln. I brevet fastslogs att handel med slavar var tillåtet.

Med sina tio procent av aktierna var Gustav III dessutom den största aktieägaren i kompaniet.

Läs mer: "Den svenska kolonin Saint Barthélemy och Västindiska Kompaniet fram till 1796" av Ingegerd Hildebrand (1951), ”The History of the Rise, Progress And Accomplishment of the Abolition of the Slave-trade by the British Parliament” av Thomas Clarkson (1808), "Svensk handel med slavar 1784-1847 – Varför infördes och avskaffades slaveriet på den svenska kolonin S:t Barhélemy" av Martin Schibbye (2007), ”Ön som Sverige sålde” av Bengt Sjögren (1966) och ”Historiens vita fläckar – Om rasismens rötter i Sverige” av Maria Ripenberg (2016).