Det amerikanska Gullah/Geechee-folket & deras nära koppling till Afrika, del 2
Under det amerikanska inbördeskriget år 1861-1865 flydde många slav- och plantageägare kustområdena i South Carolina, Georgia och norra Florida, av rädsla för en marin attack från Nordsidans flotta (se förra inlägget). När Nordsidan anlände till regionen rekryterade de många soldater från Gullah/Geechee-folket som var ivriga att vinna sin frihet.
Sydstaternas nederlag i kriget fick effekten att de som ägde risplantagen successivt övergav dem. Slaveriets avskaffande gjorde att affärsverksamheten inte längre var lönsam, och en serie orkaner på 1890-talet förstörde mycket av den infrastruktur som byggts upp. Kvar blev det nyligen frigjorda Gullah/Geechee-folket som i de ogästvänliga kustområdena isolerades ytterligare från den övriga befolkningen. Just därför kunde de behålla mycket av de kulturer deras afrikanska förfäder tagit med sig.
Exempelvis innehåller Gullah-språket, en slags kreol, mängder av väst- och centralafrikanska låneord, deras folktro har mycket gemensamt med traditionella västafrikanska trosuppfattningar och de lägger liknande vikt vid muntligt berättande för att föra vidare sin historia. Även kokkonsten har stora likheter. Gullah/Geechee-folkets ”red rice” är till exempel nära besläktat med jollof rice/benachin, en populär västafrikansk rätt.
Sedan 1960-talet har dock Gullah/Geechee-folket ställts inför en rad nya utmaningar – från turism till gentrifiering – som hotar deras sätt att leva.
Mer om det i nästa inlägg.
Läs mer: "Gullah Culture in America" av Wilbur Cross (2008), ”Sea Island Roots: African Presence in the Carolinas and Georgia” av Mary Arnold Twining & Keith E. Baird och "African American Life in the Georgia Lowcountry: The Atlantic World and the Gullah Geechee" av Philip Morgan (2011).