Frederick Douglass – abolitionist & en av historiens främsta amerikaner, del 2
Efter flykten från Maryland (se tidigare inlägg) skapade sig Frederick Douglass och hans fru Anna Murray ett nytt hem i Massachusetts. Han gick snart med i en svart kyrka där han började predika och finslipa sin retorik.
På ett anti-slaverimöte som den 23-årige Douglass närvarade på 1841 blev han oväntat ombedd att dela med sig av sina erfarenheter av ett liv i slaveri. Han ska ha hänfört åskådarna och berättade under de kommande åren om sitt liv på en rad olika scener i nordöstra USA.
1845 släppte Douglass biografin ”Narrative of the Life of Frederick Douglass, an American Slave”. Boken skakade om den amerikanska debatten och inledningsvis var vissa tveksamma till att en före detta slav verkligen kunde producera ett sånt välskrivet verk. Men boken fick ändå fantastiska recensioner och blev både en bästsäljare och en viktig pelare i den amerikanska anti-slaverirörelsen.
Rädd för att hans nya kändisskap skulle dra till sig uppmärksamhet från hans före detta slavägare åkte Douglass till Irland och England, där hans många tal drog stor publik. Han beskrev livet utanför USA som en stor lättnad: han kunde dela taxi med vita, äta var han ville och blev äntligen behandlad som en person och inte en färg.
Douglass blev ett känt inslag i Storbritannien och den brittiske abolitionisten Anna Richardson ledde en insamling som gjorde att de kunde köpa loss honom från den slavdrivare som officiellt fortfarande ägde honom.
1847 återvände Frederick Douglass till USA, inte som en förrymd slav utan som en fri man. Fortsättning i nästa inlägg.