Aksum – en av antikens fyra stormakter, del 2

Frumentius föddes i den antika staden Tyros i de södra delarna av nuvarande Libanon i början på 300-talet. Det sägs att han som barn, under en båtresa på Röda havet, kidnappades och såldes som slav till Ella Amida, kungen av det östafrikanska riket Aksum.

Ella Amida ska ha fattat tycke för Frumentius och innan kungen dog friade han slaven. Drottningen bad Frumentius stanna kvar vid kungahuset för att hjälpa till med undervisningen av hennes son, prins Ezana, som skulle ta över som kung när han blev myndig.

Under sin tid i Aksum ska Frementius ha använt sitt nya inflytande till att sprida kristendomen i landet. Han uppmanade de kristna handelsmännen som befann sig i Aksum att praktisera sin tro öppet och lyckades rekrytera vissa ur lokalbefolkningen. Men hans största bedrift var att år 333 konvertera Ezana, som hade tagit över som kung några år tidigare.

Tillsammans grundade de den etiopisk-ortodoxa kyrkan, som fortfarande finns kvar och har drygt 46 miljoner medlemmar. Det var även år 333 som Aksum, under Ezanas ledning, utropade kristendomen till den officiella statsreligionen, vilket eventuellt gjorde den till historiens första kristna nation.

Bilden föreställer The Ezana Stone som uppfördes omkring 320–350 e.kr. På det sydarabiska språket sabeiska, det lokala ge’ez och grekiska redogör den inristade skriften bland annat om hur Ezana konverterade till kristendomen.

Armenien samt Osrhoëniska riket i nuvarande Turkiet har också påstått sig vara tidigast med kristendomen, men det råder ingen definitiv konsensus om vilket land som var först. Aksum var dock den första nationen att trycka det kristna korset på sina mynt, vilket antagligen etablerade religionen i regionen ytterligare.

Kung Ezana lät även bygga The Church of Our Lady Mary of Zion i staden Aksum. Sedan dess har kyrkan förstörts vid minst två tillfällen, men varje gång har den byggts upp på nytt.

Kyrkan är intressant eftersom den av vissa påstås innehålla den originella förbundsarken: den trä- och guldkista som enligt den kristna traditionen sägs innehålla de stentavlor med Guds budord som Moses tog emot på berget Sinai.

Arken sägs länge ha förvarats i Salomos tempel i Jerusalem, men i samband med att Babylonien erövrade staden och förstörde templet år 587 f.kr. gick åsikterna isär om vad som hände med den. Vissa menar att den gömdes i en grotta i berget Nebo i Jordanien, andra att den fördes till Rom. Det finns hundratals teorier om arkens öde.

En sådan teori är alltså att den fördes till Etiopien. Queen of Sheba är en historisk figur som omnämns i bland annat Bibeln och Koranen. Hon ska ha styrt över riket Sheba, som de flesta historiker tror låg i Jemen. Men enligt etiopisk tradition låg det i nuvarande Etiopien (vissa historiker tror på en kombination, att landet sträckte sig från Jemens stränder till Etiopiens berg).

Enligt denna teori, som berättas om i det etiopiska nationaleposet Kebra Nagast, fick drottning Sheba en son med Salomon när hon besökte Jerusalem. Denna son, Menelik I, sägs som vuxen ha grundat Etiopiens salomoniska dynasti och fått med sig arken till Etiopien efter ett ha hälsat på sin far i Jerusalem.

Än idag påstår kyrkan att de har arken i sin ägo. Endast den vaktande munken tillåts se den, och när han dör utses en ny munk som får i uppdrag att vakta arken på livstid och inte får lämna kyrkan.

Fortsättning i nästa inlägg.

Läs föregående inlägg i serien om Aksum här.

Läs mer: Ethiopia: The Unknown Land av Stuart Munro-Hay (2002) & The History of Ethiopia av Saheed A. Adejumobi (2007)